söndag 28 september 2008

Man tar sig för pannan...

Så kom helgen då det var dags att försöka få upp takpannorna. Det var tydligen stora takpannehelgen för i stort sett alla transportörer var uthyrda just dom här dagarna. Vi fick i alla fall tag i en och när vi skulle hämta den på fredag eftermiddag så var det någon annan som hade hämtat just den vi hade bokat och kvar fanns den här:


På lappen står det "TRASIG" och efter 45 min felsökande så kollades oljan eller rättare sagt, de upptäckte att det inte fanns någon olja alls. Olja fylldes på och de ansåg att problemet var löst.

Kl 07.00 på lördagsmorgonen hade 6 personer samlats ute vid huset för att med gemensamma krafter och en "nyservad" transportör få upp takpannorna på taket. Förutom Anna, jag och Snickaren så var Annas pappa där och två st av våra vänner, Anders och Mariette.

Efter bara ca 10 minuter så la transportören av och ville inte start igen....!!!!

Så tidigt på morgonen så har ju inga maskinuthyrar vaknat så det gällde att hitta en lösning under tiden. Min far, Snickaren, förklarade hur det gick till på 60-talet när han var ung och det inte fanns några transportörer. Man tog helt enkelt och slängde upp teglet.

OK!!?? Det låter farligt, men vi hade inte så mycket att välja på just då.

Snickaren var den enda som hade erfarenhet av att kasta så det fick han göra och Anna brukar tycka om att klappa händerna i takt till musik så hon fick stå och ta emot för att sedan langa vidare upp till takfoten där Mariette placerade dem i högar som jag bar ut på taket.



Det gick faktiskt både smidigare och fortare att göra på det här sättet än att använda den där transportören. Nackdelen var att det var svårt att ta sig ur sängen på söndagsmorgonen då ryggen var väldigt stel och öm.

Vi hade bokat relaxen och bord på restaurang just den här lördagskvällen tillsammans med Anders och Mariette som hade hjälpt oss under dagen så arbete avslutades kl 13 och då var 3/4 av takpannorna uppe och de sista takpannorna fick vi upp på söndagen.

Snickaren hann även lägga halva taket så det har gjorts stora och synliga framsteg den här helgen vilket känns bra även om den ömmande ryggen förtar lite av njutningen av att titta på ett nylagt tak.

/J

8 kommentarer:

Hanna sa...

Tur att Staffan-snickare varit med förr. Om era ryggar värker vad ska hans armar/kropp göra då??? Snyggt blev det. Väldigt snyggt!
Kram Hanna

Ina sa...

Ja du har då verkligen tur med Staffan snickaren....
men det är ju lite trist att den man bokar inte är där och den man får raserar...
men snyggt blev det...
// ina

Viveka på Humlebacken sa...

Men jisses vilket jobb... men vad snyggt det blev!!

Mys o Mirakel sa...

Härligt att se att fler än vi är "tokiga" och skickar upp teglet manuellt! Men vad gör man när ingen transportör är ledig så långt ögat når! Jättefint ert hus ser ut att bli! :-)

♥ Fyra årstider sa...

Vad fint det blev med tegel, men synd för den stakars ryggen.
Kram Lotta

Tinnar och torn sa...

Oj stackars er...håller med dej det var en attans tur för mej att det inte var tegel han kastade Örjan, haha...typiskt att alla tegeltransportörer var upptagna. Där kanske man har en affärs-idè du....? Tur att ni har er snickare...han verkar vara guld värd. Fint det blir när teglet kommer på. Jag längtar till de kan lägga ut vårt.Kram och hoppas ryggen får vila nu /Petronella

Ika sa...

Hittade hit från Byggahus-sidan. Skall själv bygga ut huset med lösvirke nästa år. Ni har slitit hårt ser jag, kommer tillbaka igen.

Inredningsdrömmar i Roslagen sa...

Vilket slit!!!! Förstår att ni känner av det i kroppen efteråt. Men tillfredsställelsen måste vara enorm, tänk att ni faktiskt fixade det utan maskin!!! Superbra jobbat :)

Kram,
Ann