En hjälpande hand

Den senaste veckan har vi haft hjälp av min svåger Jesper. Med hans hjälp har vi nu fått alla takstolar på plats. Nu är det vädergudarna som vi behöver be om en hjälpande hand. Snälla! En vacker, varm och torr sensommar skulle vara den bästa hjälpen vi kunde få!

Jesper hjälpte oss även med att måla. Takfotstassarna har fått sin andra strykning och behöver "bara" torka.

Det ni ser på bilderna är våra vackra vindsskivor som Staffan har försett med en fin profilering. Vi målar dem i samma grå färg som knutbrädorna, fönsterfodren och midjorna kommer att få.

Imorgon ska det vara uppehåll och kanske att solen tittar fram på oss. Vi ska ta till vara på det vackra vädret och fortsätta med taket. Vi vill ju ha taklagsfest snart! : )

Ha en trevlig helg!

/A

Inga sura miner, tack....

Trots sex veckors semester så kändes det som om den tog slut alldeles för fort. Jag har redan hunnit jobba två veckor på kontoret och jag känner mig förstås lite utanför de andra snickarna (Anna och min far) som fortfarande får jobba på huset på dagtid.

Det är lite för komplicerade arbeten just nu för att jag ska kunna jobba på egen hand på kvällarna för takstolsbyggande är inte så lätt, men det kommer väl en tid då det kommer att finnas hur mycket som helst att göra.

Det blev ett kort arbetspass i lördags då dagens uppgift var att placera ut de stora takstolarna på den norra delen av huset. Ett tre-manna jobb då takstolarna är rätt vingliga att flytta och gärna vill tippa åt något håll. De kom på plats och riktades upp innan regnet blåste in och vi åkte hem och fikade istället.

Min far har ännu inte förstått vitsen med datorer och internet och äger ingen dator, men tycker att det är väldigt bra att jag äger en när han ska ut och resa och behöver boka billiga flygresor.

I alla fall kom diskussionen upp om när konstruktionsvirket levererades. Vi trodde allihop att det kom under juni månad så då var det bara att koppla upp sig mot Bloggen och se att det kom så sent som 3:e juli och helt plötsligt så kändes det som om vi har hunnit med en hel del på bara en månad. Det känns som om vår Blogg kommer att bli en värdefull liten berättelse för oss i många år framåt.

Nästa vecka ska resterande takstolar på södersidan spikas ihop, placeras ut, täckas med råspånt, takpapp och läkt och sedan ska även husets alla ytterväggar kläs med råspont.

Låter som ett perfekt kvällsjobb för en kontorsnisse....

En av mina största farhågor innan vi drog igång med husbygget var att någon av oss skulle bränna ut sig då en kombination av tungt arbete, stress och svåra beslut kanske skulle bli för mycket för oss. Därför är det extra viktigt att ta till vara de få timmar på helgen som är till för att vila upp sig, men det är det inte alltid så lätt att göra.

Vi gick och la oss väldigt sent i lördags och jag vaknade tidigt och istället för att ligga och vrida sig i sängen tills resten av familjen ville äta frukost så gav jag mig ut på en fotosafari på cykel i hopp om att kunna ta bilder på en rådjursfamilj som stod och betade daggvått ängsgräs i morgonsolskenet, men allt jag fick bilder på var en väldigt sur katt och en ko som såg så där uttråkad ut som bara kor kan göra.

OK, inga rådjur, men det var väldigt skönt, fridfullt och avstressande att vara ute och cykla så tidigt på morgonen.

/J

Så kommer regnet...

Vi har egentligen haft en otrolig tur med vädret. Visst har det varit ofantligt hett ibland, men då har vi druckit litervis med vatten, svettats och knorrat lite, men vi har inte varit hindrade från att snickra.

Takstolarna på norra sidan om ryggåstaket är färdiga och står prydligt uppställda mot gaveln. Staffan är fantastiskt påhittig och har klarat att resa de stora och otympliga takstolarna genom att ha monterat en båtvinsch!


Staffan har nu även fått upp limträbalkarna, vilka kommer att döljas i mellanväggarna mellan badrummet, klädkammaren och sovrummet som kommer att ligga inunder.

Emil och Gustav har varit hos oss i veckan och då har jag haft förmånen att kunna ta eftermiddagarna ledigt för lite bad eller annat roligt med barnen.

Igår gjorde Emil och jag en cykelutflykt med ryggsäckarna packade med vatten, saft, kaffe och kakor. Färden gick till ett naturskyddsområde några kilometer utanför samhället där vi bor. Otroligt vackert!

Emil blev lite fotoinspirerad av att jag letade motiv. Han tog ett fint foto på den vackra torra eken med de gröna björkarna bakom. "Jag tänkte dött och levande", var hans kommentar till motivet. En slumrande talang! : )

Imorgon säger de som vet mer att det kommer att bli regn och att högsommarvärmen är över för ett tag. Kanske att vi får tillfälle att måla lite mer panel då. Det måste ju bli färdigt någon gång!

Ha en riktigt trevlig helg!

/A

De STORA takstolarna

Mallen för de stora takstolarna är gjord, men denna gång blev det mindre bekväm arbetsställning. Staffan låter takstolarna vila mot hammarbanden och ytterligare två reglar som är tillfälligt uppsatta. Själv springer han runt och står på knä och spikar på en spångbro med räcke. (Hammarbandet är den översta liggande regeln som håller ihop stommen, by the way.)

Takstolarna är större, men det krävs färre plåtar och spik än vad de mindre takstolarna gjorde. Staffan spikar ihop dem utan min hjälp. Dessutom fäster han bara plåtar på ena sidan än så länge. Det är inte så lätt att flippa över de här pjäserna för att spika på den andra sidan. Men Staffan har en plan! Jag har den inte riktigt klar för mig än, men spikat kommer det att bli! : )

När en takstol är klar reser Staffan den mot gaveln och surrar fast den där, tillsammans med ytterligare fyra takstolar som ska göras. På bilden ser ni två fastsurrade takstolar.

När jag nu inte är uppe med Staffan och spikar, så kanske ni undrar vad jag gör? Fönstergluggar!
När vi beställde våra fönster fick vi höra att vi kommer att ha ovanligt många fönster i vårt hus.
Ljust och luftigt vill vi ha!

Jag har flörtat lite med min snart tretton-åring så vi ska snart ge oss ut på en liten cykelutflykt. Bada var det inte tal om...

/A

Resta takstolar och sköna bad

Nu har vi rest de upp och ner-vända taksolarna i ryggåstaket! Det är en riktigt härlig känsla att stå på bjälklaget på övervåningen och föreställa sig allrummet och Joakims och mitt sovrum. Idag ser det ut som en luftig kyrksal... (Vi ska inte ha några plankor som går tvärs genom rummet sen...)


Husets profil blir genast mycket tydligare. Imorgon ska vi sätta råspont på taket. De stora takstolarna till resten av taket kommer strax därefter. Ska räkna hur många spik det blir i dem!

Tänk att man kan bli alldeles lyrisk av att få ta ett dopp! Vi åkte ut till en närbelägen sjö efter dagens jobb i hettan. Det var det härligaste jag har varit med om på länge! Joakim var inte riktigt lika lyrisk som jag, men vill ändå åka och bada med mig på söndag igen. Det ger mig definitivt en känsla av att haft lite semester i sommar trots allt byggande. :D

/A

Ps: Om ni ser ett par på stranden som ser lite bortkomna ut, med en galet kraftig bonnbränna, så kan det vara vi!

Takstolar upp och ner?

Ja, där hänger den första takstolen upp och ner! Vi låter de färdigspikade takstolarna till ryggåstaket hänga och dingla där tills alla åtta är klara. "Så är det bara att vippa upp dem sen...", den vise Staffan Snickare har talat.

Det krävs planering för att få plats med all spik som ska slås i plåtarna. Staffan ritar mönster för att vi ska ha koll.

Alla bitar måste ligga på plats. Inga glipor här inte! Så fäster vi plåtarna först, innan det är dags att slå i ca 700 spikar till!



När 350 spikar är islagna på ena sidan är det dags att "flippa över" takstolen och slå i lika många till på andra sidan.

Här hänger taksolarna på rad och ni ser vår fina plattform för takstolarna. Vi är verkligen ända uppe i nock och arbetar! Där uppe var det hett idag vill jag lova!

Imorgon får vi förstärkning av Joakim och det är dags att resa takstolarna. Spännande!

/A

Staffan klurar

Så var det slut på semestern och heltidssnickrandet för Joakims del. Resultatet blev en sommarfräscht solbrun, ännu starkare kille än förut, som numera kan hänga på höga höjder utan problem. : ) Vi saknar honom på bygget...

Men vi får mycket gjort ändå! Idag har båda mellanväggarna på övervåningen kommit på plats.

Sedan började pysslet! Staffan lodade och riktade huset för att vi ska ha ett hus som pallar alla väder och där det ska fungera bra att både tapetsera och hänga tavlor. Men... "Det ska alltid jäklas på slutet", som vår käre snickare sade. Staffan klurade både länge och väl på hur de där gäckande millimetrarna ska kunna åtgärdas.

Nästa sak att klura på var hur vi bäst skulle kunna bygga upp en plattform där vi kan snickra takstolarna på plats. Staffan löser allt!

Sista uppgiften vi hann med idag var att börja pussla ihop den första takstolen till ryggåstaket. Staffan ordnade en mall vi ska kunna lägga ut bitarna i, för att spika i alla de spikar som krävs för att tyngden ska fördelas rätt.

Jag ska snart ha en takstol att visa...

/A

Armen i vinkel och tungan rätt i mun...

Allt eftersom huset växer på höjden så gäller det att vara med och se till att allt blir parallellt och rakt och därför går en hel del tid åt att mäta och loda in reglarna så att det inte blir ett snett kråkslott som vi kommer att flytta in i.

Vi är nu uppe på andra våningen där mellanväggarna ska resas under måndagen för att sedan fortsätta med takstolarna som kommer att spikas ihop på plats.

Det är inte lätt för Snickaren att ta hand om två stycken "hobbysnickare" som behöver fråga om det mesta hela tiden:

(A) - Det blev visst lite snett när jag spikade...!

(S) - Det duger här ute i skogen. Det fixar vi till senare.

(S) - Mät från ytterkanten på syllen.

- Nej, från syllen..

- Det där är inte syllen. Syllen sitter där nere..

(J) - Jaså var det den brädan du menade...

Men vi lär oss hela tiden och det senaste vi lärde oss var att ska man såga något så mäter man först upp rätt längd med måttband, drar ett streck med blyertspennan och sågar sedan brädan så att halva blyertsstrecket är kvar....

Inte så konstigt att Anna ser så koncentrerad ut.

Det gäller även att hålla tungan rätt i mun när man ska spika på lite högre höjd och det inte finns så mycket plats att röra sig på så några stickor i rumpan har det allt blivit...

Tyvärr så är mina 6 veckors semester redan slut och när det är som roligast att hålla på med huset och se det växa på höjden så är det dags att återvända till mitt kontor igen.

Antagligen finns det lite jag kan göra på kvällarna när jag kommer hem. Anna har ju ledigt tre veckor till så hon får vara min arbetsledare och tala om vad det finns för uppgifter att utföra.

/J