Vi firade det stora barnet morfar/farfar/pappa/svärfar på hans 65-årsdag med ett riktigt barnkalas. Jordgubbstårtan, saften, korven och pommes-friten fanns med...
Pappa uppvaktades av många av sina barnbarn och även av sin systers söta sondöttrar. Emma dukade fram kaffe åt oss alla med finaste dockservisen...
Barn saknar inte sandlådan, de gör sig en. Pappas blomlåda blev det roligaste stället man kan tänka sig att vara på!
Efter kalaset klättrade Emil och Gustav av sig lite av all den goda maten.
Gustav var ute efter de riktigt höga höjderna.
I helgen hade vi besök av två andra klätterglada pojkar från Norrköping. Det är inte Alfons som är rädd för de höga höjderna, det är vi, de stora barnen.
Själv känner jag mig också som ett litet barn när jag vill ropa: "Titta, titta vad jag kan! Jag kan bygga en fönsterglugg!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar