Vädret var inte det bästa, men dagen började ändå bra med att en liten inspektör kom på besök. Han började med att blåsa i sin visselpipa för att tala om att nu var det dags att börja jobba, så det var bara att gå ur byggkojan och ut i kylan. Han verkade ganska nöjd med vad han såg, förutom att han undrade var de stora maskinerna var.
Lill-inspektören tog snart med sig mamma och pappa för ett besök hos morfar och vi fick lov att hugga i lite. Uppdraget för dagen var att sänka ner armeringen i ramen. Tog man det bara i etapper gick det ganska lätt.
J tar en paus medan Staffan najar det sista av ramen.
Staffan bockar själv till de raka armeringsjärnen som ska användas i ramen i en gammal manick. Det är som han sa att det finns moderna maskiner för sådant idag, men ska det vara ett gediget hantverk så ska det!
Det går imponerande snabbt och lätt med förmärkta mått att gå efter.
Staffan bockar själv till de raka armeringsjärnen som ska användas i ramen i en gammal manick. Det är som han sa att det finns moderna maskiner för sådant idag, men ska det vara ett gediget hantverk så ska det!
Det går imponerande snabbt och lätt med förmärkta mått att gå efter.
Resultatet blir en rektangel av armeringsjärn.
Hundratals rektanglar fyller nu ramarna där sulorna ska gjutas.
Förhoppningsvis kan cementbilen komma till oss under veckan och sedan betongen har brunnit är det dags att mura.
Hundratals rektanglar fyller nu ramarna där sulorna ska gjutas.
Förhoppningsvis kan cementbilen komma till oss under veckan och sedan betongen har brunnit är det dags att mura.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar