Fika i vinterträdgården

Igår var det dags att säga tack för gott samarbete till den oumbärliga gamla byggkojan. När jag letade efter en bild på den, insåg jag att den stackaren har levt ett undanskymt liv bredvid HUSET som har fått all uppmärksamhet. : ( Men äras den som äras bör! Utan byggkojan hade vi inte klarat oss undan från hetta, regn, hagel och snö. Vi hade inte haft någonstans att pusta ut och hämta ny energi klockan nio och klockan ett varje dag. Mattider är till för att hållas, eller hur Staffan! ; )

Från och med nu är det i vinterträdgården vi sträcker ut våra långa ben under våra fikastunder.

Det är dessutom ett av de få ställen i huset som har golv att stå på. Där ute behöver vi inte balansera på golvbjälkar och utlagda plankor.

Igår hade vi besök av min pappa med fru samt min käre bror och hans familj. Minsta kusinen sov sött i bilen : ) Min pappa var någon annanstans i huset och inspekterade när bilden togs. ; )

/A

Höstpromenad

I vårt lilla samhälle finns en underbart vacker gammal ekäng. Barnen och jag tog med oss kameran och gick ut för att ta lite höstbilder under de ståtliga träden.

Ha en riktigt bra vecka!
Kramar A

Man tar sig för pannan...

Så kom helgen då det var dags att försöka få upp takpannorna. Det var tydligen stora takpannehelgen för i stort sett alla transportörer var uthyrda just dom här dagarna. Vi fick i alla fall tag i en och när vi skulle hämta den på fredag eftermiddag så var det någon annan som hade hämtat just den vi hade bokat och kvar fanns den här:

På lappen står det "TRASIG" och efter 45 min felsökande så kollades oljan eller rättare sagt, de upptäckte att det inte fanns någon olja alls. Olja fylldes på och de ansåg att problemet var löst.

Kl 07.00 på lördagsmorgonen hade 6 personer samlats ute vid huset för att med gemensamma krafter och en "nyservad" transportör få upp takpannorna på taket. Förutom Anna, jag och Snickaren så var Annas pappa där och två st av våra vänner, Anders och Mariette.

Efter bara ca 10 minuter så la transportören av och ville inte start igen....!!!!

Så tidigt på morgonen så har ju inga maskinuthyrar vaknat så det gällde att hitta en lösning under tiden. Min far, Snickaren, förklarade hur det gick till på 60-talet när han var ung och det inte fanns några transportörer. Man tog helt enkelt och slängde upp teglet.

OK!!?? Det låter farligt, men vi hade inte så mycket att välja på just då.

Snickaren var den enda som hade erfarenhet av att kasta så det fick han göra och Anna brukar tycka om att klappa händerna i takt till musik så hon fick stå och ta emot för att sedan langa vidare upp till takfoten där Mariette placerade dem i högar som jag bar ut på taket.

Det gick faktiskt både smidigare och fortare att göra på det här sättet än att använda den där transportören. Nackdelen var att det var svårt att ta sig ur sängen på söndagsmorgonen då ryggen var väldigt stel och öm.

Vi hade bokat relaxen och bord på restaurang just den här lördagskvällen tillsammans med Anders och Mariette som hade hjälpt oss under dagen så arbete avslutades kl 13 och då var 3/4 av takpannorna uppe och de sista takpannorna fick vi upp på söndagen.

Snickaren hann även lägga halva taket så det har gjorts stora och synliga framsteg den här helgen vilket känns bra även om den ömmande ryggen förtar lite av njutningen av att titta på ett nylagt tak.

/J

Inga sura miner, tack....

Trots sex veckors semester så kändes det som om den tog slut alldeles för fort. Jag har redan hunnit jobba två veckor på kontoret och jag känner mig förstås lite utanför de andra snickarna (Anna och min far) som fortfarande får jobba på huset på dagtid.

Det är lite för komplicerade arbeten just nu för att jag ska kunna jobba på egen hand på kvällarna för takstolsbyggande är inte så lätt, men det kommer väl en tid då det kommer att finnas hur mycket som helst att göra.

Det blev ett kort arbetspass i lördags då dagens uppgift var att placera ut de stora takstolarna på den norra delen av huset. Ett tre-manna jobb då takstolarna är rätt vingliga att flytta och gärna vill tippa åt något håll. De kom på plats och riktades upp innan regnet blåste in och vi åkte hem och fikade istället.

Min far har ännu inte förstått vitsen med datorer och internet och äger ingen dator, men tycker att det är väldigt bra att jag äger en när han ska ut och resa och behöver boka billiga flygresor.

I alla fall kom diskussionen upp om när konstruktionsvirket levererades. Vi trodde allihop att det kom under juni månad så då var det bara att koppla upp sig mot Bloggen och se att det kom så sent som 3:e juli och helt plötsligt så kändes det som om vi har hunnit med en hel del på bara en månad. Det känns som om vår Blogg kommer att bli en värdefull liten berättelse för oss i många år framåt.

Nästa vecka ska resterande takstolar på södersidan spikas ihop, placeras ut, täckas med råspånt, takpapp och läkt och sedan ska även husets alla ytterväggar kläs med råspont.

Låter som ett perfekt kvällsjobb för en kontorsnisse....

En av mina största farhågor innan vi drog igång med husbygget var att någon av oss skulle bränna ut sig då en kombination av tungt arbete, stress och svåra beslut kanske skulle bli för mycket för oss. Därför är det extra viktigt att ta till vara de få timmar på helgen som är till för att vila upp sig, men det är det inte alltid så lätt att göra.

Vi gick och la oss väldigt sent i lördags och jag vaknade tidigt och istället för att ligga och vrida sig i sängen tills resten av familjen ville äta frukost så gav jag mig ut på en fotosafari på cykel i hopp om att kunna ta bilder på en rådjursfamilj som stod och betade daggvått ängsgräs i morgonsolskenet, men allt jag fick bilder på var en väldigt sur katt och en ko som såg så där uttråkad ut som bara kor kan göra.

OK, inga rådjur, men det var väldigt skönt, fridfullt och avstressande att vara ute och cykla så tidigt på morgonen.

/J