Trots sex veckors semester så kändes det som om den tog slut alldeles för fort. Jag har redan hunnit jobba två veckor på kontoret och jag känner mig förstås lite utanför de andra snickarna (Anna och min far) som fortfarande får jobba på huset på dagtid.
Det är lite för komplicerade arbeten just nu för att jag ska kunna jobba på egen hand på kvällarna för takstolsbyggande är inte så lätt, men det kommer väl en tid då det kommer att finnas hur mycket som helst att göra.
Det blev ett kort arbetspass i lördags då dagens uppgift var att placera ut de stora takstolarna på den norra delen av huset. Ett tre-manna jobb då takstolarna är rätt vingliga att flytta och gärna vill tippa åt något håll. De kom på plats och riktades upp innan regnet blåste in och vi åkte hem och fikade istället.
Min far har ännu inte förstått vitsen med datorer och internet och äger ingen dator, men tycker att det är väldigt bra att jag äger en när han ska ut och resa och behöver boka billiga flygresor.
I alla fall kom diskussionen upp om när konstruktionsvirket levererades. Vi trodde allihop att det kom under juni månad så då var det bara att koppla upp sig mot Bloggen och se att det kom så sent som 3:e juli och helt plötsligt så kändes det som om vi har hunnit med en hel del på bara en månad. Det känns som om vår Blogg kommer att bli en värdefull liten berättelse för oss i många år framåt.
Nästa vecka ska resterande takstolar på södersidan spikas ihop, placeras ut, täckas med råspånt, takpapp och läkt och sedan ska även husets alla ytterväggar kläs med råspont.
Låter som ett perfekt kvällsjobb för en kontorsnisse....
En av mina största farhågor innan vi drog igång med husbygget var att någon av oss skulle bränna ut sig då en kombination av tungt arbete, stress och svåra beslut kanske skulle bli för mycket för oss. Därför är det extra viktigt att ta till vara de få timmar på helgen som är till för att vila upp sig, men det är det inte alltid så lätt att göra.
Vi gick och la oss väldigt sent i lördags och jag vaknade tidigt och istället för att ligga och vrida sig i sängen tills resten av familjen ville äta frukost så gav jag mig ut på en fotosafari på cykel i hopp om att kunna ta bilder på en rådjursfamilj som stod och betade daggvått ängsgräs i morgonsolskenet, men allt jag fick bilder på var en väldigt sur katt och en ko som såg så där uttråkad ut som bara kor kan göra.
OK, inga rådjur, men det var väldigt skönt, fridfullt och avstressande att vara ute och cykla så tidigt på morgonen.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar