Nu drar det igång. Äntligen är det vår! Eller...?Genom att gå in på Vivekas blogg, kommer du åt länkar till bloggar från så gott som alla landskap i Sverige. Vi är över 80 bloggare som visar vårens framfart varje måndag ända in i maj.
När kung Bore har ett så fast grepp om naturen här vid Kilsbergens kant där Närkeslätten tar vid, får man ta saken i egna händer och börja förbereda för våren som åndå kommer att komma.
Såjord och fröpåsar har varit framme. Vi har ännu inte någon trädgård, utan i år får jag satsa på godsaker som går att odla i kruka. Men att få ordning på leråkern runt huset är ett av vårens projekt, så nästa år blir det andra bullar!
Tänk att få skörda basilikan direkt från ett friland. Att hämta basilika från en kruka i köksfönstret är inte heller fy skam. Väx små fröer, väx!
Pelargonerna är nedklippta och många fina sticklingar blev det. Det om något är vår för mig!
De nysatta små telningarna samsas med de blommande engelska pelargonerna om ljuset i vinterträdgårdens söderfönster.Det har varit plusgrader här några dagar nu, men den enda effekten vi hittills har sett, är att snön har blivit tung och packar ihop sig. Vi ska nog komma ifatt Skånes bara asfaltsvägar till slut!
Ha en trevlig rundtur bland vårtecknen från Sveriges alla hörn och välkommen tillbaka!
Ha en trevlig rundtur bland vårtecknen från Sveriges alla hörn och välkommen tillbaka!
Kram Anna
Dessutom tillverkade han en toppenfin hatthylla som vi har valt att skruva upp ankarkrokar i och helt skippa klädstång. Skostället är en tillfällig lösning. Vi kommer att kunna ha en lite större variant, bara vi har kommit på hur vi vill ha den! ; )
Den fina ankarkroken är från Bruka Design. Tydligen säljs det mer av den blanka kromade varianten, men vi gick emot strömmen och valde den borstade istället.
Mot den långa sidan av trappens vilplan, kommer vi att ha ett hallbord som jag redan har sett ut, men som plånboken inte har gett mig tillåtelse att köpa ännu. ; )
Se bara detta hav av glittrande snö, som bara har trampats av ett ensamt rådjur. Jag hade inte haft något emot att fånga det vackra djuret på bild.
På ett annat fält var spåren grövre och mer snö hade "sprätts upp".
Det visade sig att det var skogens konung som hade klivit fram här. Och denna gång var jag bara tacksam att jag inte mötte honom... (Jag är inte småfotad och det var verkligen inte älgen heller)
Det är inte lätt att fånga glittret, men jag tror ni kan föreställa er hur jag fick kisa mot den värmande solen under min promenad bland snövallar och djurspår.
